Hemmema

En hemmema (av finska Hämeenmaa, Tavastland) var en fartygstyp som ingick i den svenska skärgårdsflottan. Den var utrustad med tre master med ett delat latinsegel^{[förtydliga]} på vardera, hade två däck, fjorton årpar och 220 mans besättning. Längden var 32,7 meter, bredden 10 meter och djupgåendet var 2,7 meter. De var emellertid för tunga att ros med någon större framgång, och var på grund av sitt blygsamma djupgående rätt dåliga seglare, så konstruktören, Fredrik Henrik af Chapman, ritade dels en serie mindre kanonbåtar, och dels något större, som fortsättning på Hemmema-serien. Fartygen var ändå något av en innovation, då Chapman var den första sedan vikingatiden att inse att Östersjöns skärgårdar inte är lämpliga att navigera med stora linjeskepp och fregatter.

Bestyckningen bestod av arton stycken tolvpundiga och fyra stycken trepundiga kanoner samt sexton stycken trepundiga nickhakar.

1790 sjösattes en andra omgång av hemmeman. Dessa skiljde sig i hög grad från den första generationens hemmema bland annat genom att de var både större och kraftigare bestyckade. Båtarna i den nya varianten var 43,4 meter långa, 10,7 meter breda och hade ett djupgående på tre meter. De var utrustade med tjugo årpar. Bestyckningen utgjordes av tjugofyra trettiosexpundiga och två stycken tolvpundiga kanoner.

Den har i senare litteratur grupperats med andra fartyg specialbyggda för användning i skärgård under namnet skärgårdsfregatt.